Something's rotten in the land of the dead, and you're being played for a sucker. Meet Manny Calavera, travel agent at the Department of Death. He sells luxury packages to souls on their four-year journey to eternal rest. But there's trouble in paradise.
Grim Fandango Remastered på IDG.se Unni Drougge skriver artiklar om bl.a. Amiga på siten bl.a. Jobs arv ett bättre samhälle - man kan alltid drömma Artikel om Commodore Amiga (Amiga fanns i några år redan innan uppköpet samt efter konkursen) Unni Drougges artiklar
"Jobs arv ett bättre samhälle – man kan alltid drömma"
Högerpopulismen är i högform, och när vi inte gnuggar geniknölarna gnider vi kristallkulan. Hur kunde detta hända, och vad ska nu hända? Vart tog den upplysta och bildade människan vägen och varifrån kommer all denna hjärtlösa egoism och gränslösa dumhet? Vad hände med den kunskap och upplysning som informationssamhället utlovade?
Sant är att allt färre ids läsa långa och nyanserade texter, att hälften av alla journalister har blivit pr-muppar, att fiktionen har förångats till ”storytelling” och att bokförsäljningen rasar. Under tiden har klickhororna smörjt informationens transportvägar med så mycket glidmedel att vi friktionslöst halkar fram i flödena och snortar länkar som ilsnabbt blixtrar vidare genom våra överhettade hjärnsynapser. Inga livlinor finns att hålla sig i, bara dölinor. Smarta telefoner och surfplattor har snärjt oss i trivialiteternas träsk. Och över alltsammans sveper massövervakningens kalla ljuskäglor.
Kanske är vi i full färd med att kana ner i en ny medeltid, där den enda resten av vår kultur är ett hopkok av Harry Potter, Game of Thrones och World of Warcraft, traderad framför brasan från de gamla till de unga.
Är det dit vi är på väg gör vi nog framtiden en tjänst om vi klipper kablarna. Men trots att tanken är lockande vill jag inte blanda in teknikskiftet i den dumhet och egoism som tillåtit ett antiintellektuellt rövarpack att bre ut sig i riksdagen. Jag ser hellre Sverigedemokraterna och deras europeiska partikusiner som en dödsryckning i det gamla systemetskropp. Sjuklingens sista önskan är att få återse sin hembygd, som genom senildemensens filter förgyllts till en evig sommar, där havreblonda urinvånare virvlar fram i folkdräkt på grönskande fäbodvallar. Ack, dessa fornstoradagar, när partipolitikens blåa och röda blod ännu porlade som ett källvatten och allt gick att känna igen. Men patienten går inte att rädda. Blodet har koagulerat.
I informationsteknologins unga kropp pumpas däremot så mycket nytt blod runt att vi blir andfådda i våra försök att hänga med i floden av intryck. Men så småningom vävs trådarna samman och vi ser mer än vi nånsin sett förut. Vi ser krigens växande flyktingströmmar som aldrig nås av finansens växande kapitalströmmar, och vi ser att den hjärtlösa egoismen och den gränslösa dumheten härstammar från det döende systemet.
Med vilka medel vi kan skapa sundare livsbetingelser för både jorden och allt levande som befolkar den vet ingen, inte just i dag. Men det tog bara några få år för smarta mobiler att revolutionera hela medielandskapet och följa oss in på toa och ner mellan lakanen. Den nya teknikens verkliga potential är blixtsnabb, bred mobilisering. Så vem vet – framtidens Bastiljen kanske kommer att stormas med en app.
Steve Jobs anade hur som helst inte vad han skulle ställa till med när han och Woz i unga år stod i ett garage i Los Altos och meckade. Än är det väl heller ingen som riktigt vet vad Apples innovationer till slut landar i. Men drömma kan man ju. Och jag ser statyn framför mig: en man som håller upp en platt manick mot en sjuhövdad hydra. En gammal dam står nedanför med sitt barnbarn och pekar högtidligt mot monumentet. ”Det där är Steve Jobs”, säger hon. ”Det var han som la grunden för det goda samhället.” Vad ordet entreprenör en gång stått för är det däremot ingen som längre minns.
[150419 ODER 190415]
"Vad ser vi då själva till att lämna efter oss, förutom Disneyproduktioner?"
Vänta bara tills jag är död! Då kommer ni äntligen att fatta vad ni missade. Vem har inte tänkt så i självömkans bittraste stunder. Men många som viger sina liv åt skapande verksamhet hoppas nog på allvar att de ska få en signatur i framtidens historieskrivning. Där hugger de i sten, eller rättare sagt skriver i sand. Förbi är tiden då avslöjande brevväxling mellan kulturpersonligheter förvarades på dammiga vindar eller då en okänd aria av Bach kunde skräpa i en skokartong för att 300 år senare se dagens ljus. Om 300 år kan vi se tillbaka på... ja, vadå?Läs mer: Smartphone med luktsinne vore klart samhällsnyttigt
Inte nog med att facklitteraturen är full av källhänvisningar till webbsidor som inte längre är sökbara, eller att den tryckteknik och det papper som används i dagens boktillverkning snabbt får texterna att lösas upp – dessutom föråldras den digitala arkiveringen ständigt av ny teknik och programvara. Redan i dag är de sidor som MySpace-användarna la upp för inte särskilt många år sen otydbara genom det nya gränssnittet. Eller hur är det med Passagen, om nån nu minns den? Överallt i det digitala landskapet ligger ruiner av en gång välbesökta platser och forum. Inte ens den populära kulturform som växt fram ur, och som helt bygger på, digital teknik undgår att malas ner av tidens vässade tänder. Halveringstiden för dataspel är nu så kort att de knappt hinner nå ut innan de begravs tillsammans med både källkoden som legat bakom och servrarna som tillhanda höll spelen. De enda som kan hålla liv i den kulturskatt som dataspelen utgör är dess skapare. Men livet är som bekant inget hållbart format, och snart är även upphovsmännen döda.
Läs mer: Commodores guldklimp blev misskött – och evigt älskad
I vad ska då framtidens historiker sätta sin spade? Ponera att nån litteraturforskare om två hundra år får för sig att skildra mitt liv. Jahapp. Kanske går det att hitta mina verk och eventuellt ett antal publicerade texter, men all korrespondens, allt opublicerat material, alla ord och bilder som rasslat in i diskar, susat upp i molnen och skvalpat runt i flödena kommer förmodligen att vara för evigt förlorat. De privatareflektioner som runnit ur min hjärna har mest runnit mellan fingrarna. Hejdå Facebook, Twitter och hela tjocka släkten, vi lär inte ses i nästa liv. Och skulle min Time Machine återfinnas i ett kyffe kommer ingen Rosettasten att kunna tyda dess hemligheter.
När Fukuyama sa att vi står vid historiens slut menade han inte det här, men i värsta fall stämmer utsagan ändå. Om vi fortsätter lägga vårt privatliv i händerna på ett fåtal kommersiella storspelare kommer de att ta med sig framtidens viktigaste historiska pusselbitar in i ett av cyberrymdens svarta hål. I novellen ”History Lesson” av Arthur C. Clarke finner ett gäng utomjordingar den enda artefakt som vår utdöda mänsklighet efterlämnat. Var det så jordborna såg ut? tänker de förbryllat medan de studerar remsor med bildsekvenser föreställande en mus och en anka. Vad ser vi då själva till att lämna efter oss, förutom Disneyproduktioner? (Hollywoods framtida kulturarv ligger för övrigt redan i idiotsäkert förvar). Kommer spelindustrins kvarlevor att bestå av mer än Super Mario och Pac-man? Skickar det politiska livet vidare annat än stormakternas ... Men just det ... Jag glömde ju NSA! Där finns ALLT lagrat! Tankar, åsikter, vanor, vänner. Vad trygg jag känner mig nu. NSA lägger oss på minnet, långt efter vår död. Så vänta ni bara ...
STEAM COMMUNITY
STEAM STORE
The Making of Grim Fandango Remastered Episode 2 by play3-live
The Making of Grim Fandango Remastered Episode 3 by play3-live
EMBEDDED VIDS: Review 1080p HD Walkthrough 1080p HD The Making of Grim Fandango Remastered: Episode 1 The Making of Grim Fandango Remastered: Episode 2 The Making of Grim Fandango Remastered: Episode 3
Note!
If you're experiencing technical problems with embeded tags in your web browser => from time to time <= try watch the vids directly on youtube.com and dailymotion.com.
...just a test.
ReplyDeleteONLY A TEST=>.<=
ReplyDeleteSupport us by transferring an appropriate amount for you to our bank account 9150-3096248 (Skandiabanken - Sweden).
ReplyDelete----Swedish----
ReplyDelete